"Har du också varit lite besatt av en favoritförfattare, som du känt något slags släktskap med och som har betytt mycket för dig? Skarp är en ruggigt bra psykologisk spänningsroman och ett måste för dig som gillar Dark Academia!"
Maria Gripe möter Donna Tartt!
Det är en dröm som har gått i uppfyllelse. Efter några kämpiga år, har Emma fått ett vistelsestipendium i författaren Beata Skarps barndomshem i Svartforsen. Här i det mytomspunna och ensligt belägna hus i Norrbotten ska hon äntligen få chans att skriva klart sin avhandling i litteraturvetenskap. Om just Beata Skarp själv, som hon har dyrkat och mytologiserat ända sedan hon som väldigt ung läste en av hennes böcker i skolbiblioteket.
Bruset från älven hörs genom fönstret som står på glänt, och i det bleka eftermiddagsljuset ser Emma hur dammet rör sig i luften. Bokhyllan i Beata Skarps bibliotek är full av författarens egna böcker och hennes favoriter av andra författare. Emma sjunker ner sammetssoffan och känner sig helt överväldigad av allt hon ser.
”Hon skrev för hand, vet du det?” säger Beatas bror Aron som plötsligt står i dörröppningen. Emma följer hans blick mot bokhyllan och en rad med nötta anteckningsböcker – och hennes hjärta hoppar över ett slag. Hon har aldrig hört talas om några kvarlämnade anteckningsböcker. Kanske kan det finnas något nytt, oupptäckt, i dem? Något som förklarar varför en av de sista böckerna är så annorlunda? Och varför författaren tycktes dra sig undan världen mot slutet. Innan hon drunknade i älven, alldeles för ung och under mystiska omständigheter.
”Ring mig om det är något”, fortsätter Aron. ”Det är inte alla som klarar att sova här själva.” Så går han och Emma är äntligen ensam. Tanken på att sova i huset i natt skrämmer henne inte alls. Men än har hon inte läst vad som står skrivet i en av anteckningsböckerna. Kanske skulle det kännas annorlunda då …
