Claudia och hennes svärmor – Haralds mamma – möts på en flygplats. De väntar på ett försenat plan från Haralds behandlingshem. Alltefter timmarna går stegras den passiva aggressiviten, pikarna och konfrontationerna. Vad händer när man inser att man plötsligt är tre personer i en parrelation?

"Jag var inte tillfångatagen. Jag satt inte gisslan. Jag var inte i helvetet. Det var inte djävulen som slagit sig ner vid mitt bord för ett kort småprat. Djävulen hade bockfot. Djävulen drack inte päronfestis. Haralds mamma var en helt vanlig kvinna som ville träffa sin son efter att han tillbringat sex veckor på ett behandlingshem i norska fjällen. Den stora frågan var varför jag var där och ville träffa hennes son efter att han tillbringat sex veckor på ett behandlingshem i norska fjällen."

Recensioner:
"Johanna Frid skriver med psykologisk skärpa och en god portion svart humor om en av de knepigaste, nära relationerna." Vi läser

"Få skriver bättre om dåliga stämningar än Johanna Frid." Aftonbladet

"Flyhänt blandas rapp humor med det som gör ont." Allers

"Ödsligt kammarspel om behärskad avsky. Den är mycket, mycket rolig." Kulturnytt i P1, SR

"En bipolär kille, en iskall svärmor och en flickvän i ett triangeldrama. ... Den beska humorn känns igen hos Johanna Frid." Sydsvenskan