"En pärla för dig som inte är rädd för känslor, för här finns massor! Och lika mycket att fundera. Du kommer vilja prata om den när du läst!"
"Storslagen, koncis och omtumlande." Madame Figaro
När Liam kommer hem efter en veckas jakt i de skogiga bergen, förstår han att något har hänt. Hans femåriga pojke Aru kommer inte springande och möter honom, och på marken ser han spår efter björn. Bakom huset, under sin älskades livlösa kropp, hittar han sin son vid liv.
Far och son sitter helt stilla, som bedövade. Nu har de bara varandra. Liam inser att han knappt känner pojken. Det var alltid Ava som tog hand om honom. Det var hon som ville ha barn. Hur ska han kunna ta hand om Aru ensam?
Hela hans tillvaro rasar men han inser en sak: den här vildmarken är inte skapt för ett barn, ett barn han dessutom knappt känner. Han bestämmer sig för att anförtro sin son till släktingar och tar med sig Aru på en lång resa till häst.
Saker och ting blir dock sällan som man tänkt sig. Så småningom, i takt med trampet från hovarna, väcker Arus intensiva blå blick något i Liam han inte visste att han bar på...
RECENSIONER:
"Storslagen, koncis och omtumlande." Madame Figaro
"Man är inne i hans huvud, hans tankar. ... Det är så spännande. En jättefin bok." Monica Lindgren, Go'kväll SVT
"Vi var vargar må vara en djärv roman, men det är framför allt en omskakande roman; den tar en långt bort, till främmande trakter, där en mans hjärta ligger gömd, en man som äntligen kommer i kontakt med sin inre mänsklighet." Le Figaro Magazine
"En imponerande roman som på ett mästerligt sätt tar sig an fader/son-relationen." Paris Match
"Med en förnämlig berättarkonst har Sandrine Collette skrivit en roman om naturens kraft och kärlekens bräcklighet." Point de vue
"En berättelse jag aldrig kommer att glömma. Ibland så hjärtskärande och mörkt att det gjorde ont och hela tiden en stark och gripande läsupplevelse." Boktokig, blogg
