”Du är inte min dotter längre. Såna som du begraver man levande.” Den här romanen tar upp ett brännhett ämne, hederskultur, och söker svar på många intressanta frågor: Hur kan det vara skamligt att ge ett barn livet? Kan en förskjuten dotter någonsin förlåta? Vad händer när livet kommer ikapp en åldrande far?"
Om boken:
"Samma far som lärde mig att simma och cykla, den ömsinte konstnären som alltid stod på rättvisans sida, den lilla människans fanbärare, har kastat sin egen dotter till vargarna och vänt ryggen till. Jag lever i en annan tid, på en annan plats. Han sätter inte ut mitt barn till vargarna. Men han har tagit ifrån mig rätten att gå över tröskeln till mitt barndomshem.”
I den här romanen möter vi Amal och hans dotter Saskia, en man som försöker behålla sin anständighet som människa och en förskjuten ung kvinna. Saskia blir förälskad i Zanyar och de väntar barn tillsammans, men deras fäder har bestämt att deras kärlek ska utplånas. Zanyars far vill att hans son ska gifta sig med en muslimsk kvinna istället, och Saskia har dragit sin fars namn i smutsen genom att bli kär i en muslim. Är det rimligt att känna att kärleken borde stå över allt? Hur kan en fri konstnär förvandlas till fanatiker? Och hur fortsätter man att leva när det ofattbara sker och familjen, den enda trygga punkten i tillvaron, förskjuter en?
