"Ja, om man vill välja glädjen, som Kay Pollack brukar säga, hur gör man det egentligen? Och om man tappar bort sig själv lite grann, hur hittar man tillbaka? Ett sätt är att gå med i Klubben för lyckliga slut! Här möter vi tre kvinnor som hoppar på en skrivkurs och upptäcker skrivandets läkande kraft samtidigt som de får upp ögonen för nya vägar i livet."
Om boken:
Det är tre år sedan Cecilias man lämnade henne. Sorgen har tyngt henne och hon har varit dålig på att hålla kontakten med folk i hennes närhet. Nu längtar hon efter våren. Mest ser hon fram emot att mimosan hon planterat ska blomma med sina väldoftande gula bollar. En gång i tiden drömde hon om att cykla genom mimosadalen i Frankrike, lycklig och fri, men den drömmen känns långt borta nu.
En dag får hon syn på en skylt som hänger på en av dörrarna till de pittoreska husen i hamnen: Klubben för lyckliga slut. Det är ett märkligt sammanträffande, för inte så länge sedan hade någon satt en inbjudan till samma klubb på hennes bil. Hon hade egentligen inte tänkt att det här kunde vara något för henne, men nu när hon ändå är här …
”Kom in” ropar någon när Cecilia försiktigt öppnar dörren. Hon följer rösten in i ett stort ljust rum med väggar fyllda av bokhyllor. Bord och stolar står utplacerade lite huller om buller och vid varje plats ligger en penna och ett block. Mitt i rummet står en man som ler välkomnande.
Snart ansluter en äldre kvinna i grå kofta och en ung kvinna som ser livrädd ut. De vet det inte ännu – men under den här kursen kommer de att förändra både varandras och sina egna liv …
