"I ett himlastormande kärleksrus överväger Isabel att lämna man, hus och barn, och i samma veva göra upp med sin mamma. Det något som skaver i tillvaron och hon försöker gå till botten med vad … Äkta och på riktigt om livsval och kärlek. Hög igenkänningsfaktor!"
Om boken:
Isabel är en sådan på vars gravsten det skulle kunna stå ”Nothing Major Happened” – tills hon möter sin gifte älskare … Plötsligt har hon fått massor av ny energi, och inser att hon vill ta tag i flera av sina knackiga och komplicerade relationer innan det är för sent. Som med mamsingen till exempel.
När de äter middag tillsammans på en restaurang i Stockholm släpper mamsingen en av sina dramatiska bomber. Hon funderar på att flytta igen och sättet hon säger det på: ”Jag sticker nu!” är så typiskt henne. Ordet ”sticker” svider fortfarande till, efter alla år.
Första gången mamsingen stack var Isabel nio år. Efter det brukade hon gråta sig till sömns med ett av hennes kvarglömda nattlinnen mot sin snoriga näsa. En gång i månaden tog hon bussen till mamsingen. Det tog mer än tre timmar i motorvägsmörker. När hon kom fram till busstationen fick hon alltid stå sist kvar och vänta med sin väska. När mamsingen till slut svängde in med sin Saab var Isabel förbi kylan, rädslan och hungern.
Men mamsingen har alltid varit hungrig på livet – och det är en utmärkt inställning. Tills en tugga en kväll på restaurangen i Stockholm hamnar i fel strupe. Snart är mamsingen nedbäddad i en sjukhussäng på intensiven, och Isabel sitter på en stol bredvid. Hennes mamma ska kanske dö. Hon kan lika gärna passa på och prata. Berätta om älskaren. Han som också jobbar på stadshuset, där Isabel delar receptionsdisken med storbystade Bitte. Han som är gift och velig och inte alls hennes. Ska hon lämna man, hus och barn för att kanske bli lycklig?
