"Längtar du efter en riktigt maffig roman? En roman där detaljer påverkar det stora och tre levnadsöden speglar varandra? Då får du inte missa den här boken som bara växer och växer ju djupare du kommer in i den – och allt börjar på 40-talet i Uppsala …"
Om boken:
Uppsala, våren 1946. Eva står utanför universitetsbyggnaden med några av de andra sekreterarna på Kemikum när hon får syn på honom: Erik – läkarstudenten som hon lagt märke till flera gånger nu. Hon är inte säker på hur det började, om det var hans blick som först fastnade på henne, eller om det var tvärtom. Men nu finns de där; blickarna. De gör henne både nervös och glad.
Astrid har frågat hur hon ser på framtiden och antytt att Eva också borde studera vidare. Det vill hon, men det finns annat som lockar också – drömmen om att lämna den trånga staden och kanske resa någonstans.
Eva väcks ur sina funderingar av att någon säger hennes namn. Erik står plötsligt framför henne och frågar om hon vill promenera en bit. Hon har ingen aning om vad hon ger sig in i när hon säger ja …
Thunder Bay, Kanada, försommaren 1956. Marta ligger i sin säng på övervåningen i det ljusgröna huset. Det är sent och hon borde sova men lyssnar till pappas steg över golvet där nere, och ser framför sig hur mamma sitter i en stol med sina böcker och anteckningar. Allt det den där Astrid skickar till henne på ett annat språk.
Marta känner att hon måste kissa och stiger upp ur sängen. I hallen hör hon de vuxnas röster och blir stående på översta trappsteget. Orden är konstiga och låter som glassplitter ur deras munnar.
Det är något mamma vill. Marta hör längtan och något annat – något mörkare. Pappa är arg och sammanbiten. Så där onåbar som han ofta är. Så säger mamma: ”Jag reste hit med dig, ut på landet, ut i ingenting – och vad blev det av mig? Livet? Ingenting.”
Några dagar senare är mamma borta ...
