Det är dags för villebrådet att bli ett rovdjur!

Joan har haft många dåliga relationer med män. Vissa har hon varit attraherad av. Andra har mer eller mindre trängt sig in i hennes liv tills hon har gått med på att ligga med dem, fast hon inte känner någonting för dem. Möjligtvis lite avsmak. Ofta har det varit äldre män (med pengar) och en av dem som hon träffat mer regelbundet är hennes chef Vic.

Han är gift och hon beskriver honom mer som en känsla än en person – ”en man i snygga men för stora kostymer. Så mycket kostymtyg, som en fabrik”. När de är på konferens i Skottland inleder de en relation efter en lång tid av lågintensiv uppvaktning från hans sida:

”Hej du”, sa han och tornade upp sig vid bordet.
”Hejsan.”
”Du kör solo?”
”Kände inte för grupphäng.”
”Inte jag heller. Får man störa?”
Jag hade med mig ett nummer av Departures och ville helst vara ifred. Jag visste exakt vilken nyans jag ville ha på mitt kaffe och hur jag skulle få orgasm på mindre än trettio sekunder. Jag behövde alla i hela världen – även servitörer – mindre än de behövde mig.
”Visst”, sa jag.
”Fast jag vill förstås inte störa.”
Han var jätterädd för mig. Han var världens underbaraste lyssnare.
”Du stör inte.”
Hur hade han hittat mig? Hur kom det sig att han liksom alltid hittade mig?

Där i Skottland var Joan solbränd, ung och sorglös. Nu är hon 36 år, Vic är död och Joan har fått nog. Hon lämnar sitt hem i New York på jakt efter yogaläraren Alice, den enda person som kan hjälpa henne att få ordning på sitt förflutna, och bosätter sig bland coyotes och hippies i en canyon utanför Los Angeles. Det står snart klart att Joan har en plan. Det finns något hon måste göra, det är dags att utkräva hämnd …