Tillsammans är de oslagbara, men så sker katastrofen...

”Det är bättre att ha flammat upp och brunnit ned än att aldrig någonsin ha antänts. Det är jag övertygad om.”

När Hannas mormor dör börjar hon gråta igen. För första gången på nästan tjugo år. Senast Hanna grät var när vännen Elizabeth försvann.

Elizabeth slår ned som en gnistrande komet i Hannas liv när hon är sexton år. De är båda skilsmässobarn, uppvuxna mellan olika kulturer. Plötsligt får tillvaron lyster och den världsvana och utlevande Elizabeth lockar snabbt fram Hanna ur hennes skal. Tillsammans är de oslagbara.

När Elizabeth ställer till med fest, flödar drinkarna i den vackra våningen hemma hos hennes pappa där hon bor. Elizabeth är rå, impulsiv, gränslös. Men samtidigt omtänksam. Hanna har aldrig känt något liknande.

Men så, en dag, sker katastrofen. Och allt förändras…