Hennes son har sagt upp kontakten – nu vill han ses och prata...

Den sextioåriga parterapeuten Ida har förlorat sin mor, som hon minst sagt hade ett besvärligt förhållande till. Men som död har modern tagit plats i Idas bröst, inte i hjärtat, utan någonstans bakom nyckelbenet. Där ligger hon och följer med i det som händer, med en låg och stillsam röst.

Sigurd, Idas vuxne son, har brutit med sin mor, och Harald, make nummer två, har lämnat henne. Men livet går vidare, klienterna fortsätter att komma till hennes terapimottagning i källaren. Och med dem får hon också små brottstycken av tidsandan, som Ida känner sig alltmer främmande inför.

Sigurd har numer två barn, som Ida knappt har fått träffa. I åratal har hon försökt reda ut vad som blivit fel mellan dem. Till en början var anklagelserna ganska milda. Han hade inte känt sig sedd, berättade han. Men sedan växte de...

Ida är ju trots allt parterapeut och har försökt att se situationen utifrån. Om det gällde en klient hade hon antagligen utgått från att allt var mammans fel. Att det ojämna maktförhållandet mellan förälder och barn gjorde föräldrarna ansvariga. Men nu när hon själv var utpekad, ja, då blev det så klart svårare…

Så plötsligt hör Sigurd av sig. Han vill ses och prata, säger han...