jagonskardiglagomlycklig.jpg

Jag önskar dig lagom lycklig

Tove Alsterdal

Karin redaktör

"En mångbottnad historia om lögner, svek och förälskelsens och kärlekens alla faser – och fasor."

"En oväntat nyansrik berättelse en roman med genidrag" DN

Malmö, vintern 1957–1958. Från bryggerierna vid Ystadsgatan sveper jästa ångor av humle in och blandas med doften av choklad från Mazetti-fabriken. Från fabrikens tak vakar de välkända tecknade ögonen och blickar ner över staden där en man och en kvinna, som ännu inte känner varandra så väl, är på väg till en restaurang.

Det börjar som en vänskap. Alvar och Inger är båda nya på tidningsredaktionen där han är kulturredaktör och hon är tidningens första kvinnliga allmänreporter. Inger har tidigare jobbat som pressfotograf och rest runt i Europa. Han har också varit mycket i Paris och de har så lätt för att prata med varandra, om böcker, politik, högt och lågt. Hon tycker om hans mjuka röst och hur uppriktigt nyfiken och intresserad han är av vad hon har att säga. Och hela tiden finns skrattet mellan dem och bara väntar på att få bryta fram. Det finns vissa saker som de undviker att prata om, som ringen på hans finger. Alvar är gift men Inger tänker att det inte spelar så stor roll, de är ju bara vänner.

Men så en kväll, efter en redaktionsfest, delar de en taxi hem. De bor ju trots allt i samma kvarter. Det är trångt i baksätet, särskilt bredvid en sådan lång man, och varje gång bilen kränger till och hans axel råkar snudda vid hennes, går det som en elektrisk stöt genom Ingers kropp.

Det är nu de inleder sina dubbelliv, och när Alvar gör reportageresor i Europa möts de upp på kontinenten där de kan röra sig fritt och inte behöver dölja sin kärlek. Inger är djupt förälskad, men hur ser Alvar på deras relation? Samma kväll som de delade en taxi hem, föddes hans dotter. Och snart märker Inger att hon också väntar barn …