"Marie Hermanson har gjort grundlig research - ända in på detaljnivå känner man att den här boken andas 1920-tal på varje sida! Bobbat hår, framtidstro, kvinnorna som tar mer plats i offentliga sammanhang - det här är en lättsam och underhållande mordgåta som också ger en helhetsbild av samhället som det såg ut då!"
Spännande och mysig roman som tar dig hundra år bakåt i tiden!
Göteborg, augusti 1925. Det är en het eftermiddag på Spannmålsgatans polisstation. Bakom mottagningsdisken är fröken Brickman försjunken i en kriminalroman när hon plötsligt förnimmer en kall dunst av fisk, gyttja och stillastående vatten. Men när hon tittar upp ser allt ut som vanligt.
En trappa upp, däremot, där den trettioettårige överkonstapeln Nils Gunnarsson knackar ner dagens rapporter på sin skrivmaskin gör plötsligt en mager, smutsig och barfota pojke entré.
Pojkens fräckhet får först överkonstapeln att tappa behärskningen, men trashanken avskräcks inte av att Nils Gunnarssons rytande. "Kom, kom", uppmanar han andfått. "Måste komma. Han är död. Måste komma."
Snart sitter Nils i aktern på pojkens roddbåt. När de genom drivor av näckrosblad far upp i älvens biflod, Säveån, anar han vart de är på väg. Till vrakarna. Det fattiga, utstötta våtmarksfolk som livnär sig på fiske och, enligt ryktet, olagliga saker som sker i skydd av mörkret.
I skymningen stiger Nils iland i en liten by av träkåkar byggd på pålar. I ett av skjulen finns en död man, en främling som vrakarna säger sig ha hittat i ån.
Sökandet efter sanningen om den döde mannen leder Nils Gunnarsson till den beryktade Pestön belägen ute i havsbandet. Ön där sjömän för länge sedan hölls i karantän för att inte sprida smitta. Men vad försiggår egentligen i öns gamla sjukhusbyggnader nu? Och vem är mannen som hålls fången där?
För att försöka lösa öns mörka gåtor tar överkonstapel Gunnarsson hjälp av journalisten Ellen Grönblad som, ska det visa sig, med fara för livet beger sig dit inkognito …
