"Suggestiv, originell och krypande spänning som tar dig med till ett dimmigt Öland! En perfekt mix av lagom läskigt, karaktärer man tänker på efteråt och relationer."
Nominerad till Årets bästa svenska kriminalroman!
En mörk höstkväll 1968 är en finlandsfärja på hemväg från Helsingfors. Kerstin har druckit alldeles för mycket vin och är knappt vid medvetande när hennes väninna Mona störtar in i hytten. Hon är upprörd och pratar osammanhängande om en man som hon sett ombord på båten. En man som hon känner igen från sin barndom, någon som för länge sedan gjorde hennes vän Gurli illa.
Mona säger att hon ska gå ut och se om han är kvar, och några timmar senare väcks Kerstin av båtmotorerna. Hon inser att den andra kojen är tom och samtidigt som färjan lägger till börjar hon leta efter sin väninna, alltmer panikslagen. Mona återfinns aldrig och polisen misstänker att hon hoppat. Men hela livet ska Kerstin tänka på den namnlösa mannen som hennes vän nämnde innan hon försvann. Hon är övertygad om att han har med hennes försvinnande att göra.
Drygt trettio år senare tar Helge med sig sin schäfer till en ödslig strand utanför Borgholm. Försiktigt tar han sig ner för den uthuggna trappan, tills kalkstensplatån höjer sig ovanför honom med sin ruggiga kant av lösa stenar. Han lägger ner en blomsterkrans och ser ut över havet. Jag ska berätta, säger han rakt ut i luften.
Efter den lilla ceremonin sätter han sig på en väderbiten träbänk och ser vågorna rulla in. Plötsligt hörs ett mullrande ovanför honom. Schäfern börjar yla när en stor sten slår ner på Helges axel. Så kommer nästa sten, och nästa … tills han är begravd under en lavin av stenar.
Hunden skäller fortfarande, i ett desperat försök att skydda sin husse, när polisen Tilda Davidsson kommer till platsen. Hon hittar kransen av röda rosor och en samling kärleksbrev, men vet inte ännu att det här dödsfallet har kopplingar långt bakåt i tiden till en gammal tragedi som fortsätter att skapa rädsla och hat.
Det var Gerlof Davidsson, pensionär och deckarhjälte som varit med sedan Skumtimmen (2007), som hörde stenraset och det är han som ringer och larmar sin unga släkting Tilda. Han känner till saker som hon inte vet än, och vice versa. De kommer snart att gå om varandra, utan att veta hur mycket den andra vet ...
